.

och sista (senaste iaf) "nära-döden-upplevelse" hade jag när jag gick i 5an eller 6an. vi va på klassresa på "kyrkogårds ön" jag kommer inte ihåg va den heter egentligen. de hade stora affischer på sjöminor som man använde under första eller andra världskriget, uppsatta vid en stor bergvägg. ön va något spc under krigen.. iaf och jag fick för mig att de fanns kvar såna i vattnet, plus att jag hatade hajar (även fast de inte finns farliga sådanna i sverige) plus att jag har jävligt svårt för mörkt vatten hur som helst. jag och några till stod och höll på med något på några stenar precis där berget möter vattnet och helt plötsligt börjar jag glida,  jag får inget fäste och jag kan inte böja mig framåt för då skulle jag glida snabbare. jag bara såg allting framför mig. djup, mörkt vatten, minorna, hajarna. jag trodde jag skulle dö. men då tar saga tag i min hand och trar mig till sig. snakca om lättnad!