.

ibland är du bara så äcklig i mina ögon. Jag försöker att inte se, men du håller ju inte precis käften och så finns de ju en dum uppfinning som heter FACEBOOK! Där allt syns som jag inte vill se. Jag kan heller inte ta bort dig, även om jag vill, för då skulle du undra. Ibland vill jag bara skrika till dig precis vad jag tycker om dig, vill hata dig.. Men de funkar lixom inte så, för helvetes jävla fan någonstans älskar jag dig och tycker synd om dig. Jag betydde inget för dig förut, varför gör jag de nu då? eller gör jag ens de..? kanske inte. Ibland behöver jag dig tyvärr, kommer jag nog alltid göra, men jag önskar att du inte va som du är, du vill egentligen inte ge mig någonting, ingen tid och ingen kärlek även om du försöker (låtsas?) Jag vet att jag håller mig undan och att de kanske inte är så lätt, men du får tamejfan skylla dig själv, även fast jag har svårt att säga så, för fan va blödig jag kan vara ibland! Du ger MIG skuld känslor när dom borde vara dina! Men nej tack dom vill jag inte ha, behåll dom för dig själv.. Vi varken sågs eller hördes på 8 månader för inte så länge sen, de va ganska skönt för jag höll fan på att glömma dig, men man kan inte glömma en sån som dig, för du sitter lixom inbränd i skallen sen födseln..