.

reaching higher and higher and higher and higher and higher

Jag fattar inte att jag någonsin skulle få känna en sånhär saknar, en saknad som gör så ont då man vet att man inte får se dig igen, krama dig hårt, känna din lukt, prata viktiga saker med dig, höra på allt de förnufftiga du säger även fast du är full, att verkligen känna sig bevakad och trygg. ja att inte få känna de igen.. jag vet inte om nån av oss klarar de. Fan va jag saknar dig nu! Se mig, se oss, se alla som älskar dig och önskar att de inte va så som de är. Om jag bara fick träffa dig i en dröm, om du då bara kunde säga att allt är bra och att vi alla kommer att ses igen. De kommer alltid att vara vi. även om du inte är här så är du en del av oss. men de känns tomt och svårt. jag ville inte lämna kyrkan den där fredagen vi skulle ta farväl. jag ville verkligen inte gå! jag skulle kunna sitta där bredvid dig hur länge som helst och bara veta att du låg bredvid, även fast de inte va du. de va bara en tom kropp, en kropp utan dig i sig. men ändå va de dig jag såg, de va ditt utseende, och ditt hår. men när alla gått ut ur kyrkan så gick jag in igen. men varför sa jag inget?! jag ångrar att jag inte sagt nått dom gånger vi fått se dig. Du fattas mig!! Men de finns en grav där ingen dör! <3 och dit tänker jag gå i morron.